Nittonde luckan

I lucka 19 rimmar Per Alfredsson på alla paket


När jag växte upp hade vi många fina jultraditioner. Det var julbön i kyrkan, barnaögon tindrade, granen var grann, julbordet lagom dignande, julklapparna till belåtenhet, alla var glada och snälla och på julaftonskvällen somnade jag sött sedan jag läst några sidor i julupplagan av 91:an Karlsson. Någon av alla de lediga dagarna gjorde vi utflykt på skidor i det snötäckta gnistrande vinterlandskapet.

Så vill jag i alla fall minnas barndomens jular. Kanske var det ibland annorlunda. Den som exempelvis läser statistik från SMHI får veta att vädret under de skånska jularna med mycket få undantag var grådaskigt även på den gamla goda tiden. Minnet är selektivt. Tur är väl det.

Jag minns dock alldeles bestämt att vi inte hade seden att rimma till julklapparna eller gröten. Såvitt jag vet är det en tradition som man i Skåne kallar ”uppsvensk”, vilket är liktydigt med att den ska betraktas med största skepsis.

Plötsligt ett år bröts detta rimlösa tillstånd i vår familj. Min lillasyster, hon hade troligen läst Barnen i Bullerbyn, rimmade till julklapparna. Åt mig gav hon en flaska papperslim (på den tiden var det inte skambelagt att ge bort saker vars värde understeg tusen kronor) och skaldade sålunda: ”Här kan du klistra, så du får hicka.” Knappast ens ett nödrim, men den som tar sina första stapplande steg på poesins stig får tillåta sig en god portion konstnärlig frihet. Systern fick mycket beröm för sitt goda initiativ.

Min dagliga gärning fick jag så småningom på Nordvästra Skånes Tidningar, som då var världens bästa tidning. En kollega, vi kan kalla honom Håkan för så heter han, och jag bestämde oss för att med kraft och skärpa introducera den uppsvenska rimtraditionen bland nordvästskåningarna. Rim hör julen till, till och med skinkan är rimmad, var budskapet i inbjudan till läsarna att höra av sig och berätta vad de tänkte ge bort och som krävde ett klatschigt rim.

Lite oblygt kan det kanske låta, men det blev faktiskt en succé! Håkan och jag rimmade för glatta livet, var och en på sin rimkammare. När det närmade sig publicering tog vi en tura(¹) för att sammanställa, komplettera och finputsa. Ett bra julklappsrim ska vara kort, kärnfullt och blott ge en antydan om vad paketet innehåller. Det får gärna vara lite ekivokt också. Och det ska helst rimma. Så löd våra enkla regler.

Tyvärr har jag glömt de flesta av våra små verser. Men den här gjorde vi till en kvinna som skulle ge en låda cigarrer till sin man (detta utspelade sig när gamle herr Clintons affär med unga fröken Lewinsky dominerade nyhetsflödet): ”Att du tar halsbloss må vara hänt, men gör inte som USA:s president.”

Till sist återstod bara ett mjukt paket, ett par vantar. Håkan kläckte versen lika snabbt som fyndigt: ”Ensam går jag runt och rantar. Inga kulor, inga slantar. Allt det räckte till var …”

Här i Luxemburg finns en väldigt liten by som heter Schengen. Den ligger fantastiskt vackert vid Mosel, i ”Treriksröset” där Luxemburg, Tyskland och Frankrike möts. Platsen är världsberömd för Schengen-avtalet, som i korthet innebär att man kan resa fritt inom de anslutna länderna.

På ett mer regionalt plan är byn berömd för sitt goda vin. Detta lokala vin är inte bara gott utan också hälsobringande, om man får tro den luxemburgare jag språkade en stund med för en tid sedan. Han hade tidigare haft stora problem med huvudvärk och magsmärtor efter större alkoholintag, men sedan han övergått till att enbart dricka Schengen-vin var dessa besvär som bortblåsta. Schengen-områdets speciella terräng och jordmån skänker vinet denna sällsamma egenskap, förklarade han, och underströk sanningshalten i sin utsaga med att berätta att han var allmänpraktiserande läkare.

Han bar syn för sägen, läkaren, för under vårt samtal inmundigade han en icke oansenlig mängd Schengen-vin – och såg ut att bara må bättre och bättre.

Detta möte med Farbror doktorn och hans lite märkliga recept inspirerade mig till nedanstående limerick, som får bli mitt blygsamma bidrag till rimfloran denna jul.

En vinbonde verksam i Schengen
med huvudvärk väcktes i sängen
Analysen löd så:
”Jag drack vin från Bordeaux,
Mina smärtor beror på terrängen”

God jul. Rimma lugnt!

——–

(1) Tura innebär att man åker fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör och äter och dricker till lågskattepriser. En fin nordvästskånsk tradition, jul eller ej, som ingen Öresundsbro i världen kan utplåna.

- – - – -

Per Alfredsson är korrekturläsare vid Europeiska unionens officiella tidning.