God jul! I dag bjuder Ellinor Svensson på en julbetraktelse.
Ett julens under tar mark under oss på Karolinska sjukhuset
”I en sal på lasarettet
där de vita sängar står”
Så börjar de första raderna på en gammal nostalgisk visa som kunde vara jämnårig med Jenny Nyströms rödkindade tomtar eller Elsa Beskows söta sagor, men som till skillnad från dem har en sorgkantad text om en lungsjuk flicka, som gång på gång frågar doktorn när det är dags för henne att få åka hem.
Det var en julafton för några år sen, då jag hade glädjen att tjänstgöra som präst på Karolinska sjukhuset. Vi i sjukhuskyrkans team skulle alldeles strax ge oss ut på avdelningarna för att sjunga julsånger för patienter och personal, men innan vi skulle ge oss ut, hade vi samlats till en kort andakt i sjukhuskapellet. Det behövdes en stunds inre samling och bön innan man skulle möta de svårt sjuka och sjunga julens psalmer.
Sjukhuskyrkan kapell är beläget i hus C där kvinnor och nyfödda barn vårdas. Det vackra lilla kapellet, som är ritat av Alf Munthe, Capriläkarens konstnärliga bror, är placerat mitt emellan BB och Neonatalavdelningarna.
Nu brann där levande ljus på det lilla altaret och i ljusbäraren stod låga efter låga på rad för de människor som hade önskat få förbön. Det var lugnt och stilla i korridoren utanför kapellets öppna dörrar och hissarna var för en gång skull inte i rörelse, bara något obestämt surrande från ett elementet kunde störa julefriden då vi sjöng om barnet i Betlehem som föds i ett stall, och det var då det hände!
Medan vi sitter där och besjunger Jesu födelse, så hör vi under oss det omisskännliga ljudet av ett spädbarn som ger upp sitt allra första skrik, vi hör en liten människa födas under våra fötter mitt i julsången.Plötsligt blir orden i psalmerna verklighet, barnet skrik kunde lika gärna ha varit hans skrik i julnatten. En liten människa föds naken och värnlös, ger till ett skrik och kniper ihop sina små ögon och spretar med tio fantastiska små fingrar.
Som vid varje barns födelse fylls vi av helig förundran inför det skriket och precis som Betlehems herdar ville vi följa den första impulsen att rusa ut ur kapellet, trycka på hissknappen med pilens riktning nedåt och storögda omringa den nyblivna mamman och hennes barn som vi hört födas under våra fötter..
Nu gjorde vi inte något så överilat, vi gjorde istället som Maria, tog allt till vårt hjärta och begrundade det.
Minnet av ögonblicket i kapellet då barnet föddes under julandakten finns dock alltid kvar och delas gärna med andra, som nu till dig Jorun och till er som läser detta.
Jag vill fortsätta förundras över julens under, att Gud föds till jorden och kommer till oss som ett nyfött barn och att Guds verklighet kan bryta in varhelst vi befinner oss, om vi bara är öppna för det som möter oss.
En välsignad jul till er alla
Ellinor Svensson
- – - – -
Ellinor Svensson är präst i Mariefred.