Jag läste en lång intervju som gjort Ewa Stenberg gjort med Marit Paulsen i dagens eDN, och fastnade för två passager i texten:
Hon ser påtagligt smalare ut. Till en del är det simmandet, golfandet och cyklandet, men det finns ännu en förklaring.
– Än så länge har jag bara civila kläder på mig. När jag blir offentlig köper jag kläder så att jag ser större ut.
– Stora feta morsor är mycket imponerande. Jag förstår inte den moderna kvinnokampens företrädare som springer runt i kortkort, samtidigt som de begär att bli behandlade med respekt. Kvinnor har den mest respektingivande rollen i mänsklighetens sociala samliv. Du känner ingen som skiter i morsan. Och du känner framför allt ingen man som inte är rädd när morsan blir arg
Själv försöker hon vara en bister morsa, hon tycker hon har utseendet med sig där.
Men än har hon inte riktigt trätt in i rollen. Hon och maken har tillbringat hela vintern i södra Europa i sin husvagn. De har läst böcker, spelat golf och kort.
–När jag har lust att bli riktigt sur och arg och förbannad, då spelar vi kort. Sture vinner alltid. Och jag blir så otroligt arg.
I husvagnen har Marit Paulsen arbetat på en bok som ska komma ut i vår.
– Jag vill knyta ihop debatten om matkvalitet med den om miljö och hur jorden ska kunna föda alla. Svälten var på väg ned för ett par år sedan, då drabbade den 800 miljoner människor, Nu är det 1,4 miljarder som svälter i världen, säger hon.
Hon tar sig för pannan åt delar av den svenska matdebatten. I synnerhet åt GI-kosten.
– Jag grät när jag läste en bantningsspalt i en söndagsbilaga där skribenten rekommenderade den bantande att äta minst 150 gram högvärdigt protein tre gånger per dag. Det betyder att det går åt 6 000 liter vatten för att producera det feta människor äter på en dag för att kunna banta, samtidigt som världen lider av vattenbrist. Vi kan inte äta så!
Jag skulle gärna vilja läsa den boken. Samtidigt är det synd att de kloka tankarna bakom GI, att äta kolhydrater som inte chockhöjer sockernivån i kroppen, numera jämställs med att leva på bacon och kycklingfilé och enstaka cocktailtomater. Jag menar inte att Paulsen läst teorierna fel, men vissa riktningar av GI-rörelsen verkar bygga på en ohållbar proteindopning.
Jordbrukspolitiken är en tung del av EU-samarbetet, men det finns ju andra områden också och där har jag inte riktigt koll på Paulsens och fps åsikter. Men just nu toppar hon min korta lista över tänkbara kandidater inför valet i juni. Ska jag vara uppriktig står hon ensam på den, så jag får nog börja titta närmare på de andra partiernas laguppställningar.
Så bra att det förs en debatt om det där i de sammanhang där det har någon betydelse. Jag har fudnerat över det där med GI i ett globalt perspektiv i ett blogginlägg i höstas men aldrig läst ett smack om det i någon miljötidskrift eller så.