Tiominutersturen

För ett par veckor sedan visade Charlie bilder från sin spännande Manhattanpromenad hem från jobbet och jag kontrar med hur det ser ut i min lilla stad.

Husen mittemot

De här fina husen skulle behöva ett lager färg och en smula omsorg innan hundraårsdagen. Ett av dem har årtalet 1911 inhugget i stendekorationerna, så det börjar bli dags för lite åldringsvård.

Vill du se elva bilder till?

Till salu

Om du har 699 000 euro och vill bo på samma gata som jag kan du med fördel ta kontakt med den här lokala mäklarfirman. Något säger mig att priset är förhandlingsbart. (Säljes på grund av utlandsflytt.

Arbetarhem)

De här husen brukar ha kvarterets vackraste hängpelargonier och enligt välunderrättade källor beror det på att blommorna får både vatten och näring. Mina arma krukväxter på jobbet skulle inte ha något emot att bli bortadopterade. Förr i världen var det här personalbostäder till stålgjuteriet.

Ett kvarter långt
Och lika långt åt andra hållet

Gjuteriet står tomt nu, och fyller ett helt långt kvarter.

Espace culturel

I ena änden av längan har kulturen bitit sig fast, där finns en arkitekturstiftelse och en ”Espace culturel” där jag faktiskt varit två gånger senaste månaden.

Paysages Lux

Sen kommer en handelsträdgård…

Fonderie

…och en rad stenhus som fått djärva färger.

Pubsvängen

Sen kommer en klase barer.

Jobbet

Och så är vi framme på jobbet med den bevarade fasaden.

Cat club

När det efter många timmar blir dags att gå hem igen har Cat Club öppnat för kvällen.

Kvällsljus

Himlen skimrar och jag går hem och lagar middag.

Det här inlägget postades i Lëtzebuerg, Tillvaron. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tiominutersturen

  1. Signe skriver:

    Det ser inte ut som Sverige.

  2. Laura skriver:

    Fint! En småstad med karaktär men utan krusiduller, ser det ut som.

  3. Jorun skriver:

    Min lilla stadsdel, med drygt 5000 invånare, var en egen kommun till 1920. Inne i stan finns det betydligt mer krusiduller, men det ser inte ut som i Sverige där heller.

  4. Minna skriver:

    Häromdagen pratade jag och tonåringen om ungdomar som ”ränner på stan” om helgerna. Eftersom vi bor i en by, så slutade diskussionen med ett gapskratt från hennes sida och kommentaren ”ja, men mamma, vart ska jag ta vägen då? här finns ju ingenting, ska jag ut och hänga vid apoteket kanske?”. Inte många krusiduller att beskåda…

  5. CharlieTruck skriver:

    Tack Jorun, va kul att du tog upp min uppmaning. Din arbetsplats med den gamla fasaden ser väldigt ”New Yorksk” ut. Här bygger de gärna till nytt på gamla grundvalar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>