Förra veckan fick vi njuta av några utomordentligt trevliga dar i Ammarnäs, med föräldrar, alla mina syskon, svågrar och svägerska och syskonbarn på plats. Vi tältade kring huset och lyckades med gemensamma krafter organisera en god kalasmiddag under husvagnsparkeringens skärmtak där vi trots regnet blev sittande flera timmar.
Man kan tycka att jag borde ha insett att det var en dålig idé att ta en lite för snäv omlottklänning utanpå jeans och gröna gummistövlar när det blev dags för det här årtiondets släktfotografering. Kanske hade till och med någon sanningsälskande familjemedlem kunnat avråda mig. Men det var kallt, det regnade och det var myggigt och allt annat var ännu sämre alternativ.
Så här såg det i alla fall ut när en hel massa bilder knäpptes:
Jag tror inte vi har fler tics än några andra släkter, men det var som sagt myggigt…
Svåger U står för filmning och publicering.
Nästa träff blir redan i påsk, jag undrar om jag kan hitta något blommigt fodral att ha utanpå skoteroverallen?
För övrigt har jag fortfarande datorbekymmer, en mer komplett teknisk beskrivning kommer kanske en annan dag.
Måndag tidigt är det dags att flyga söderut och börja jobba igen.
Alltså, det är inte utan att det värmer i hjärtat att se blodslinjerna spridas! Synd att jag missade släktkaffet, hade varit otroligt roligt att få uppdateras på alltings varande. Men det kommer förhoppningsvis fler tåg! =)
Sköt om er!
Det skulle vara väldigt roligt med en lite större och mer organiserad släktträff med kusinbarn och -barnbarn!
En mycket underhållande liten filmsnutt i värsta franska noir stilen…:)
Kanske något för en kortfilmsfestival ?
Jag tror minsann att jag spanar in ett f.d. skolbarn där på filmen!
Nu blir jag nyfiken… Någon av svågrarna?
Finns det möjligen någon från min kommun som är född -69 eller däromkring?
Jodå, det finns det absolut. Men jag får inte riktigt ihop matematiken, du är väl inte så särskilt många år äldre?
Jorun, jag är om inte ”lost in translation” så åtminstone ”lost in generations”. Jag har barn som är i samma ålder som mina första skolbarns barn. Och mamma till två (nåja) vuxna. Ibland känner jag mig som sjuttio, ibland som bara sjutton. Den verkliga åldern befinner sig nånstans däremellan. Om det är som jag tror så handlar det dessutom om min allra första klass som nyexad. Jag var inte mer än dryga tio år äldre än barnen.