Min italienske kompis P har kommit tillbaka från en semesterresa i södra Frankrike med ett gäng kompisar.
En av reskamraterna hade mixat skivor med blandad musik och de andra retades med honom för att urvalet var så sorgligt och melankoliskt. ”Så jag tänkte att jag måste kopiera den skivan till dig,” sa P.
Men enligt finske P:s bedömning är jag alltid så positiv och optimistisk.
Jag säger som Brasse Begovia: ni vet var jag står internationellt. Prick på skärningspunkten mellan italienskt vemod och finsk optimism.
Låter som ett bra ställe att stå på!
Ja, det känns rätt bra…