Hösttecken

Det har varit en klarblå och strålande varm, varm dag i Luxemburg och än har luften inte svalnat. Klockan 20 visade termometern vid parkeringen 27 grader, vid tvåtiden var det nära 30. Ändå känns det att hösten är på väg. Morgnarna är inte varma längre, i dag tog jag en kofta när jag gick till jobbet och tänkte att det nog får vara slut med bara ben nu.

I natt vaknade jag av att jag frös, kanske får det vara slut med att ha fönstret på vid gavel. Jag tror jag börjar med att stoppa ett tunt täcke i påslakanet.

Ett annat hösttecken är att Schueberfouer pågår. För 669:e gången!

Och i dag var det gatumarknad, braderie, i stan.

Klarinettgrannen har återvänt från sin semester oah har köpt ett nytt instrument med lite annan klang. Finns det sopran- och altklarinetter? Hans trudelutter vid dygnets alla timmar stör mig inte alls, de är en del av den här lägenhetens vaggvisor. Däremot vaknade jag när grannen vägg i vägg började banka i sitt tak (klarinettgrannens golv) med något som lät som en plasthink någon gång vid tretiden i natt.

Mina morgonpromenader har kommit av sig lite, delvis för att jag har så mycket att göra den här veckan. Det blir nämligen bara tre dar på kontoret, sen har jag ett tjänsteärende i Bryssel och en skolstartsfredag i Umeå. Det är dags att dra i gång det här årets studier, nu börjar kursen i Skapande svenska. Spännande! En vecka i Skellefteå blir det också, jag har fortfarande en del semester kvar att ta ut.

Men innan dess måste jag bli klar med en text som ligger kvar sedan i fjol höst. Jag har säkert nämnt den tidigare och den har inte blivit lättare eller roligare eller bättre sen sist. Men nu måste den bli klar. Det skulle vara roligare att börja med den där texten om procrastination som ligger halvskriven i mitt bakhuvud. Eller hur…