Söndag, sol, skogspromenad med Lena. Intill stigen: en rad vackra flugsvampar och en liten pappersbit med något skrivet för hand. Eftersom jag periodvis samlat på andras minneslappar tittade jag lite extra och såg att det var ett kvitto som omsorgsfullt fästs vid en liten pinne. Förmodligen hade pinnen stått nedkörd som en liten flaggstång i marken, nu låg den ner intill en omkullsparkad flugsvamp.
”S.V.P. ne touchez pas. Il est beau! (même s’il est danger)”
(Var snäll och rör inte. Den är vacker (även om den är fara)
Flugsvamparnas beskyddare vandrar anonymt i Luxemburgs bokskogar.