En herre av mycken liten djupsinnighet
Jag tror att les Decibelles gjorde succé med vår korta Bellmanföreställning - ett rätt oväntat spektakel mitt i den tjusiga privatklubbsfesten för en av stadens framgångsrika finansmän. Vi rumlade och drumlade omkring därinne med våra gardinkrås, tårtpappersmanchetter och vitsminkade ansikten och sen sjöng vi riktigt bra - åtminstone lät det så där jag stod, mitt i smeten.
Nu överger vi Carl Michael till förmån för den väna Lucia, men eftersom jag vet att många körmedlemmar läser här (utan att göra något väsen av sig, konstigt nog) tänkte jag tipsa om ett par länkar:
Ottilias Veranda: Bellmans 1700-tal / The 18th century of Bellman
Där finns en bild med ett utdrag ur Bellmans levernesbeskrivning:
“Som jag allmänt är känd
så på den moraliska som fysiska sidan
det vill säga till hjärtat, min vandel och min konstitution,
så är jag en herre av mycken liten djupsinnighet
och frågar ej efter om solen går eller jorden axlar sig.
Vad jag kan bedyra är
att jag vill ingen varelse i naturen ont
- älskar oändeligen en ädel man
och med oupphörlig låga fruentimmer och små beskedliga barn
äter efter aptit litet och gott,
söndag vitkål, torsdag ärter, lördag strömming.”
Mer läsning: Bellman.net
Men alltsâ… Först när jag sâg porträttet tänkte jag: VEM liknar det? Sen tänkte jag. Herre min je. Det är ju Patrick Bruel i peruk!! Visst är det?
Du kan ha fröet till en roman där, en svensk Da Vincikoden… Bellman var svag för fruentimmer och i ett av breven hem till sin mamma berättar han att han är i Nantes. Inte vet jag var Bruel kommer ifrån, men nog kan det finnas några Bellmanska promille där. Återstår bara att höra om det finns en hemlig vaggvisa i släkten “Slunka vis ås måen gåmm…”
Fantastiskt! Av likheten att döma torde chanserna vara allt annat än obefintliga. Inser just att det stâr att “kommentarer som innehâller orden p, h, c raderas automatiskt” - det hade ju annars varit precis pâ pricken vad man kunde varit frestad att säga utöver fruntimren i sammanhanget!