I tjugoförsta luckan berättar Jan Boklöv om hur det var att resa till Japan för tjugoett år sedan.
Det var den här tiden på året som de stora resorna startande under min tid som idrottsman.
Första advent: Kanada, andra advent: USA, tredje advent: Japan och så julen hemma i Sverige, innan det bar av till tysk-österrikiska backhopparveckan i mellandagarna och över nyår. Så höll man på i några år
Under den här tiden fanns Sovjetunionen ännu, och att beträda deras luftrum var helt förbjudet. Flygvägen gick därför västerut istället så tidszonerna kom mer att spela in då. Ibland så skippade vi Kanada/Usa och åkte bara till Sapporo (Japan), de gångerna svängde tiden riktigt mycket. Vi lämnade Frankfurt mitt på dagen och skulle landa i Anchorage (Alaska) där tidsskillnaden är (– 11 tim) för att tanka planet så vi kunde flyga vidare mot Japan där tid skillnaden är (+8 tim) mot Frankfurt. Skulle man tänka på vad klockan var visste man inget ändå, resan tog i alla fall 18 timmar.
Lättast var att vara vaken hela tiden för då visste man att man somnade när man var i Sapporo.
Världscupen i Japan var en trevlig resa för många, trots att den tog tid. Nu på äldre dagar har jag funderat lite på varför många valde åka dit, var det för att tävla eller för att handla? Ju mer jag funderar, desto mer så tror jag det handlade om att handla och sedan i andra hand tävla. På resan dit så pratades det mycket mellan oss aktiva. Det här var den enda gången vi var tillsammans en längre tid. Resten av året kom vi ju från olika håll och kanter, möttes över några tävlingshopp och sedan drog man vidare igen. Samtalsämnet var ju inte hur man tränade eller vad man hade gjort under sommaren, utan vad har du tänkt köpa för något. Flera hade med sig beställningslappar eller vi vuxnas önskelistor från nära och kära.
Bredvid vårt hotell fanns en stor byggnad på flera våningar och där fanns allt. Våning för våning hade sin inriktning, det tunga nere och det lätta uppe. Enkelt att hitta med andra ord fast man inte för stod ett enda ord vad som stod på informations tavlorna.
Det som köptes var foto/videokameror, musikprylar samt tillbehör av olika sorter. Att lyssna på dem som varit där flera gånger och hade erfarenhet behövdes verkligen, för de billiga märkena hade inte nått Europa och att laga var omöjligt. Här var allt billigare då än i Sverige och nyheter från kända märken som inte nått till Europa köptes.
Sen var det ju det här med tävlandet som det inte pratades så mycket om, fast det var ju målet med resan. Jag tror nog inte många minns vad de presterade, men däremot vad som gjordes utanför backen. Under den här resan fick nog många sina önskningar uppfyllda, en del köpte vad de ville och några fick vad de ville.
Även jag fick vad jag ville, nämligen att vinna…
- – -
Jan Boklöv vann världscupen i backhoppning 1988-89. En av delsegrarna kom i Sapporo, 18 december 1988.