Flera som har hört talas om mina sonettskrivarvåndor har varit nyfikna på det färdiga resultatet. Jag tänkte göra ett undantag från min egen regel att inte lägga upp kurstexter här, men först några små brasklappar…
Först och främst så är det här en teknikövning. Innehållet i dikten är av underordnad betydelse och vissa av orden som ingår är en del av uppgiften. (Vi fick välja tre ord av dessa: snöboll, nyckelben, flöde, skönhet, skrik)
Wikipedia vet att berätta att: Sonett är ett femfotat, fjortonradigt versmått med jambiska versrader. En sonett är uppdelad i fyra strofer. Den petrarciska sonetten består av två fyraradingar och sedan två treradingar. (- – -) Dessutom är båda traditionernas sonetter alltid strängt bundna av sina invecklade rimflätningar (första radens slutord (A) rimmar på fjärde radens dito (A) medan andra radens slutord (B) rimmar på tredje radens dito (B). Mönstret blir alltså ABBA – men ABAB godkänns också. För treradingarna gäller följande antingen CDC, DCD eller CCD, EED.)
Svenska wikipedia nämner inte att sonetten också bör ha en volta, en vändpunkt där något förändras. I många kärlekssonetter handlar det om en liten förskjutning av stämningsläget, men jag tog i lite mer…
Så här blev det:
Ammarnäs, -34 grader
Du är så vacker, jord, när du är kall,
när alla husens färger är för bjärta.
Vit skönhet, blek och blå mot stammars svärta,
där vintertäcket gömmer gran och tall.
Vi lever än. Vi kämpar och står pall.
Vi rör oss, eldar, lindrar frostens smärta
Jag finner värme i en kropp, ett hjärta
Vi kanske klarar oss i alla fall
I maj, till sist, förändras landets öde:
en sångsvan spräcker isen med sitt skrik.
Se, älven mättar marken med sitt flöde
och skogen blir av sång och solsken rik.
Och jag som frös, och han, den nästan döde
vi dansar, vackra jord, till din musik
Vackert!
Det verar rätt svårt tycker jag.
Ett riktig bra försök och voltan kändes inte för mycket.
Jag upptäcker rimparet hjärta-smärta och blir glad! Upptäckte det inte förra gången jag läste dikten.
Tack Charlie och Agneta, så snälla ni är! Så länge man inte har något särskilt budskap att förmedla går det ju an att låta stavelserna och betoningen avgöra vilka ord som får vara med, men det måste vara oerhört svårt att räkna ut exakt rätt ord för en definierad känsla. Fast vill man vara så exakt använder man kanske en annan genre?
Jörel: vad vore rimmad dikt utan hjärta och smärta? Det glädjer mig att de inte stack ut vid första genomläsningen.
Vackert, lättläst och melodiskt. Och så alla dessa rim…
Snyggt!
Hej,
Den här sonetten skickade jag till hela familjen. Den är så full av värme o, realism och hopp.
”Vi kanske klarar oss i alla fall” – låter Tove Janssonsk… för i meningen ingår tanken att vi faktiskt klarar oss och allt är ändå bra (och kallt och vitt och nästan dött men varmt.
Johanna
Så rara ni är.