Det är söndag i mitt huvud, men på en renodlat intellektuell nivå begriper jag ju att alla andra haft måndag i dag. Jag har haft en sån där ickedag, när man lever i ett slags parallellt universum av flygplatsterminaler, korridorer och plan. Vi är ju ganska många som drar omkring där, snett utanför tiden. Som alltid förvånas jag över de där människorna som tror sig leva ensamma i den där overkligheten, som hon som jobbade med rekrytering och gick fram och tillbaka på Arlanda medan hon ringde folk och kollade referenser med sitt lilla headset. Eller de tre från det skandinaviska storföretaget som stod framför mig i incheckningskön på Kastrup och diskuterade strategierna för ett antal divisioner och dotterbolag.
Det blev en intensiv reshelg, flyg upp hela torsdagen, kurs fredag och lördag, söndag med familjen och flyg ner hela dagen idag. Allt har gått bra, både resor (sex flighter och inte minsta lilla bekymmer) och kurs (fick oförtjänt mycket beröm för mina texter). Och i morgon är det redan tisdag. Eller i dag, ser jag på klockan.
Oförtjänt tror jag inte ett dyft på kära syster. Välförtjänt heter det!