Som jag läser texten handlar den om att lägga ner sin själ i det man gör, speciellt det man gör som påverkar ens omgivning. Att inte bara skriva ”just det!” i sina bloggtexter, att inte sälja små filtfigurer som är omsorgsfullt kopierade från någon annans bilder.

Jag vet inte om man kan plocka ut meningar ur texten och säga att de automatiskt går att överföra till lönearbete. Kanske går det, kanske inte. Den som vill sätta sin personliga prägel på varje text i den här organisationen kommer sannolikt inte att få göra det. Den som bestämmer sig för att bara lämna ifrån sig felfria reseräkningar kan nog lyckas med det.

Så, vad är tillräckligt bra? Det finns ett rejält spann mellan ”snudd på inkompetent men inte riktigt” och perfektion…

Det finns något underbart i tanken på att varje sak man lämnar ifrån sig ska vara Speciell. Det finns något livsfarligt i tanken på att varje text, varje uppdrag eller syssla är det som ska avgöra ens värde i slutändan.
Det svåra är – förstås – att utsätta sig för bråddjupen när man väl har skapat sina rutiner och sina trygga vanor. När ”tillräckligt bra” är något man räknar med att uppnå en vanlig dag på jobbet och inte ett resultat av närmast outhärdlig vånda…