Det har varit märkvärdigt tyst i den här kanalen, och jag har funderat över hur jag vill ha det i fortsättningen.
Life de Luxe kom till för att vara en dagbok när vi flyttade till Luxemburg för nästan tio år sedan. Den typen av texter skriver jag nästan aldrig numera, och i den mån jag gör det blir det ofta på Talkie Walkie. Talkie Walkie är en gruppblogg som jag driver tillsammans med tre av mina systrar. Det är trevligt där, men man får hålla koll på vem som skriver vad – det är till exempel inte jag som vill skaffa höns, eller som stickar en påskkofta eller drabbas av ihållande barnsjukdomar.
Den kanal som ersatt Life de Luxe när det gäller dagliga rapporter och utbyte med vänner och bekanta är Facebook. Lite otippat, eftersom jag var rätt skeptisk till en början. Nu har jag 225 vänner där. Jag skulle föredra en annan term, men låt oss lämna den detaljen åt sidan just nu. Med så pass många kontakter har jag passerat den gräns som gör det roligt att vara där, det händer alltid något, även om jag inte spelar spelen eller leker lekarna. Det bästa är att jag fått kontakt med människor som fanns i utkanterna av olika sammanhang och som jag tappat bort i flyttar och förändringar. Hade jag bott kvar hade vi setts på ICA några gånger om året och det hade räckt, nu håller vi lite distanserad kontakt och vet ungefär vad som händer i stora drag.
Jag har ett konto på Twitter också, men det funkar inte riktigt för mig. Framgångsrikt twittrande kräver närvaro och jag har bestämt mig för att det inte funkar att ha den störsändaren i gång hela dagen. Sociala-medie-profeterna må tycka att företagen ska låta alla anställda vara aktiva i alla kanaler, men för min egen del har jag fullt upp med att hinna med det som är mina verkliga arbetsuppgifter. Det finns människor på Twitter som jag inte följer i andra sammanhang, så jag lär bli kvar där, men bara lite.
Framtiden då?
Jag tror att Life de Luxe kommer att fortsätta vara glest uppdaterad, och då företrädesvis om annat än vardagsliv, vilket gör att man kan undra över bloggens namn. Att byta känns ändå konstigt, LdL har ju hängt med sedan den svenska bloggvärldens stenålder. Talkie och Facebook kommer att dela på vardagsflödet och på Twitter och några mer specialiserade forum kommer jag att finnas när det finns tid.
Jag ruvar på idéer till ett par nya bloggar. En av dem kan jag säga något om redan nu, men den lär inte se dagens ljus innan jag är klar med den här terminens studier. Jag har alltid känt att det som ska stå i Life de Luxe ska vara sanning. Det kan tänkas att det kommer en ny blogg med mer påhitt, lite dramatiserade berättelser, saker gripna ur luften och sånt som i stort sett är verklighet. Man kommer inte att veta säkert, men jag tror det kommer att bli roligt. (Det kommer inte att bli en ny version av The Righteous Indig Nation, men när jag ändå nämner det gamla projektet: gå och läs! Det finns en hel del som glimmar där, mest tack vare min utomordentliga skrivpartner.)
Till er som har Spotify: Vinterkall musik Våren är på väg, ljuset har kommit tillbaka och det blir bättre nu.
Det vore roligt att läsa lite mer skönlitterärt från dig! Jag funderar också mycket kring det här, ibland känner jag att jag skulle vilja börja om med flera olika bloggar som hade mer utpräglad stil, det blir lätt så spretigt när man gör allt på ett ställe. Å andra sidan kan ng det kännas splittrande.
Jag gillar inte FB så mycket och har rätt få ”vänner” där, men jag kollar ju vad andra har för sig. Twitter har jag tröttnat lite på , det verkligen ett bakgrundsbrus och många som jag följer är så arga hela tiden, det blir lite gapigt. Men ibland glimmar det till och är skoj.
För mig är nog bloggar bäst ändå, båda att läsa och skriva.