15

En text från kursen, inlämnad i februari.

- – -

Jag minns dig på träbron, mitt barn,
En morgon när vinternatten
Virat sitt silkespapper tätt
Kring flodens svartgröna vatten

En sten ur din vantklädda hand
Genom luft, is, vatten, botten
Föll ner och ner och aldrig mer
– åh –
Dina ögon: förundrade, grå
Jag kan inte låta dig gå

* * *

Jag minns dig i tivolits vimmel
Din blick på heliumhunden
Med koppel av krusat snöre
metallblank, stretande, bunden

Du vände dig om en sekund
Och ballongen, frigjord, lättad
Gled upp och bort och aldrig ner
– åh –
Barnet som spejar mot molnen är du
Jag kan inte släppa dig nu

* * *

Min lilla hand i din stora
Än kan vi två promenera
Med snören och vindar i håret
Och fötterna tunga i lera

Försöker beräkna och skatta
Vad är din specifika vikt
Det tunga, det lätta i dig
Som liknar detsamma i mig
Du kommer att flyga och falla, min vän
Jag lämnar dig inte än


Grattis på födelsedagen, älskade unge

Det här inlägget postades i Familjeliv, Tillvaron. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 15

  1. Charlie Truck skriver:

    Jättefint! Lycka till med kursavslutet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>