Semester i Sverige och vi rivstartade med en snabbresa till Ammarnäs och Aitelnas. Där uppe hade löven knappt slagit ut och av blommorna som brukar stå midjehöga kring stugan hade bara de allra första bladen kommit över marken.
Några färska bilder:
Lördag eftermiddag i Ammarnäs
Den klassiska utsikten från mamma och pappas hus. Vattnet steg snabbt på lördagen, men det sjönk undan innan det hann ställa till problem. Stormen gjorde byn strömlös, men vi var ju ändå på väg mot civilisationens icke-elektrifierade utkanter så oss gjorde det inget…
Vädret vände och det snöade innan vi kom fram
För att komma till stugan måste man gå ungefär sju kilometer från parkeringen. Den hårda vinden fick oss att välja stigen genom skogen, som delvis ingår i Kungsleden. Innan vi kom fram började det snöa väldigt lätt, men det hann aldrig lägga sig på marken. Björkknopparna hade öppnat sig lite, men det går inte riktigt att tala om musöron. (Apropå musöron såg vi sorkar, råttor och lämlar överallt – utom inne i stugan.)
God sikt från altanen innan löven kommer
Jag tror inte att jag har varit i stugan den här tiden på året. Inga löv, inga blommor och inga mygg men riktig sommarvärme.
Raksberget, lördag kväll tjugo i tio
Vi gick upp mot Raksberget under söndagen, men då blev min kamera tyvärr hemma.Vi träffade vajor med små kalvar under fjället. De tittade på oss, vi tittade på dem och sen gick de vidare. Jag tror inte vi störde.
Nationaldag och återtåg
Tyvärr måste vi lämna Aitelnas på måndagen, tisdag är ju skoldag för pojkarna. Att gå leden i solsken var inget dåligt nationaldagsfirande!
Utan titel
En ren på en myr, en björk i knopp – och en kamera som ställer in skärpan på egen hand. Fint på ett nästan stensdotterskt vis…
- - -
Jag önskar er solbelysta stigar!
Oj, vad det drar av fjäll-längtan i mig. Har mest varit i trakten nästgårds ”under er” på kartan; Saxnäs och Marsfjället.
Lyckliga dagar! Vackra bilder! Tänk, om man skulle hinna, vajor och kalvar,
en vår till…
Fint och härligt! Dit ska jag om bara en månad, känns bra!
En liten fototeknisk fråga dock som gäller Den Klassiska Utsikten: hur har du gjort för att platta till berget så mycket? Något mäktigare brukar det väl kännas?
Jörel, kanske är det så att man växer upp och inser att bergen inte är så höga som när man var liten. Eller så är det kameran som vill få plats med allt i en ruta. Vid tillfälle ska jag göra en jämförande studie…
Den sista bilden med titeln (—) är ju ett litet mästerverk, törs man fråga om fotografens förnamn (efternamnet är väl givet) och typ av kamera….?
Tack Alvar,
jag har tagit den bilden med samma kamera som renbilden, den som jag fick i födelsedagspresent av familjen. Ibland går fotograferandet bra, ibland lite sämre… Kameran heter Canon Powershot SX130IS. Det är en bra kamera på många sätt men jag saknar en sökare. Nu kan man bara titta i den stora displayen på bakstycket och det funkar inte så bra i starkt solsken.
Jan har lagt ut sina bilder på Facebook, du får be C om en titt. Hans systemkamera är mycket finare än min kompakta lilla kanon, han har tagit bra bilder på avlägsna djur och toppar.